tänk vad skönt med en härlig kropp att luta sig mot i soffan nu, några pussar på kinden o någon att småprata med? Mh, det var galet längesen jag ens tänkte tanken att det skulle vara mysigt. Känns ju allt annat än safe faktiskt. Tusan rabarber också, vad ska jag göra åt det här utan att utsätta mig själv för livsfara? Eller åtminstone mitt stackars ömtåliga hjärta för livsfara...?
typiskt mig, jag är verkligen en typisk människa. har så lätt för att anpassa mig o vänja mig vid nya rutiner. nu har jag vant mig vid att konstant vara med någon, vem som helst. hur som helst aldrig ensam. min mest ensamma tid på dygnet är när jag sitter på t-banan. och det säger ju sig självt hur ensam jag är då...
Och helt plötsligt sk amin kära sambo börja jobba natt, o varenda kväll blir ensam och skön ... och poff! då kommer en känsla av saknad, eller kanske är längtan ett bättre ord efter en .... MAN!? wtf? vad hände nu då? Det här känns allt annat än normalt. oh well, this makes me sick.
kanske var det låten i Alvedon-reklamen som gjorde det...?
Well, här har du den. Fantastiskt mysig om inte annat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är aldrig ensam! Jag saknar dig, jag kommer nog upp till Sthlm och gästar snart! Eller så får du säga till nästa gång du är i Nässjö så vi kan ses! <3
SvaraRadera