söndag, september 27

vitt. svart. grått.

Vit är fredens färg, den vita flaggan är rest nu och det känns skönt. Ibland behöver man bara öppna öronen och inse att saker med största sannolikhet inte är som de utger sig för att vara. I fler än en situation. Men nu är det vitt. Alldeles gnistrande vitt. Precis som den sköna Raffe jag har på mig nu.

Känslan i mig är dock svart, alldeles mörk o dyster. Saknaden är en del av mig och det är något jag måste vänja mig vid. Och jag gillar inte den insikten. Jag pratade just med min älskade värdmor o mina barn! Så underbart o fruktansvärt på samma gång. Jag sitter här med gråten i halsen, kan inte förstå att jag inte är en del av deras vardag längre. Och att dem inte är en del av min. Känns fruktansvärt. Men vi pratar på. Har snart gått två veckor och det känns väldigt konstigt.

Jag känne rmig liksom inte hemma här, det känns som att jag är på besök. Som att jag är här o hälsar på, sover över o träffar vänner igen för att sen fara iväg till nästa ställe. Det känns väldigt lustigt, känner att mitt liv är så förändrat sen jag lämnade. Saknar allt fårn USA bara .. Så mycket.

Annars är allt grått. Sverige är ett grått land.

lördag, september 26

nyupptäckt uppskattning av helger

Jag älskar helger helt plötsligt - på ett helt nytt sätt än jag tidigare gjort! För nu är jag en hårt arbetande kvinna o då lär man sig att uppskatta de dagar man får ligga kvar i sängen och sova längre än till 5.30

Gårdagen var jättemys - så kul att hänga med yving, emma, evve o elin. Bara laga mat o titta på en riktigt mysig tjej-film o prata skit. Så det ska vara! Och så kommer jag hem efter lite taxi-verksamhet och ser att my beloved darlings i New York var inloggade o då blir det ju lite skitsnack även där.. De skulle ut o festa - hoppas att detta försöket blev lyckat! :P Jag ska inte ens säga att jag önskar jag var där OM det blev lyckat - för vi vet ju alla att de inte skulle blivit det om jag fortfarande strosade runt i NYC! :D Haha! ne det är faktiskt inte ens kul .. urk!

Dagen idag har erbjudit en lång sömn till kl 12 o nu väntan på att min älskade o saknade värdfamilj ska ringa så vi får prata lite! Så längesen nu. Sen blir det en fika med Carl o ikväll kommer Benet! Ska bli så kul att träffa honom igen .. :) Får se vad vi hittar på - Bryggeriet kanske? Mm.

Ne nu blir det en dusch!
Peace på den.

miss u girls - so much! <3

tisdag, september 22

förändringens tid.

Klockan 5.30 ringde min underbara mobil för att väcka mig i morse. Kl 06.37 går gongongen på Itab Shop Concept o kartoonger ska packas med underklädesställ o smyckesstänger! Och tillslut går rörelserna från full fokus i huvudet till att händerna gör det för hand medan tankarna vandrar, och vandrar, och ...
Med Ipoden fullproppad med musik som är USA för mig så trängdes tårarna innanför tårkanalerna. Saknaden efter att sitta i jeepen eller på tunnelbanan o titta på folk med mina underbara vänner o lyssna på dessa låtar är enorm.

och hela tiden dras tankarna till Desirée o Elina där borta. Mina bästa. Vad gör jag på fel sida av jorden? Jag är inte klar med NY - o NY är inte klar med mig! Vad hände med mina bockar på Ture? Hm. Inte hälsosamt. Inte blev saknaden mindre av att jag läste min värdmammas referens om mig idag - tårarna trängdes även då ..
Men nu gäller det att vänja sig vid att gå upp kl 5.30 varje morgon o släpa sig på cykel/med bil till ett instängt lager o andas damm hela dagarna istället för att sakta vakna upp i mitt amerikanska tillhåll runt kl 9 o sedan ta en skön promenad o hämta mina flickor i en barnvagn o gå till lekplatsen o vara ute o springa en hel dag. Sedan är det också dags att vänja sig vid att inte träffa Des o Elina varje dag - eller bara vara ett enkelt samtal bort. Och dte är svårare än jag vill erkänna ..

Jag har bara varit i sverige en vecka o det känns redan som en evighet.. Har så kul med alla vänner här o allt. Så kul att träffa alla igen . Men allt är så förändrat. Inget är som förr - både till dte positiva o negativa. Men som med mitt enformiga arbete - så vänjer sig hjärnan först..

Men frågan är om mitt hjärta gör det ... ?
Jag saknar er Des o Elina - more than words can say! <3

torsdag, september 17

hemma igen.

hej jag är hemma igen. blandade känslor. har ingen inspiration till att skriva ett långt rörande inlägg så jag får helt enkelt ta det som det kommer!
jag lever o mår bra :) skönt o vara hemma hos familjen, lite mysko att vänja sig vid allt det "nya" o att itne träffa mina två hjärtan Des o Elina varje dag! Det är tufft o kommer krävas väldigt mycket anpassning.

Saknar er så mycket att det gör ont. Och Jag saknar NY! Mycket mycket.
Nu ska jag sova - jetlag!

torsdag, september 10

11 september 2009 - snart slar klockan om

Ska ga o lagga mig nu, morgondagens datum paverkar hela familjen. Och jag ska tillsammans med min vardfamilj tillbringa dagen pa Ground Zero for ceremonin vid ruinerna fran World Trade Center. Min vardfars systers man ska halla tal infor hela nationen - och vi kommer att fa sta dar pa plats, som familjemedlemmar.


"God bless America"

you are wrong.

Jag bryr mig.
Och det gor mig ont.
Valdigt ont.
Jag har gratit.
Jag har legat vaken.
Natt efter natt.

Men nar en mening ar sagd sa ar den. Och nu ar aven min sagd.
och jag ar fortfarande lika ledsen for hur det ser ut idag.
Nu vet aven ni.

onsdag, september 9

min stora lillasyster


16 september 1991 foddes varldens gosigaste o blonda lillasyster. Min lillasyster. Jag minns, eller sa kanske det ar tack vare filmer o att jag fatt berattat for mig hur jag satt i vantrummet pa Eksjo BB o lekte, jag minns att jag lekte med de dar frustrerande, men an roliga leksakerna med ett koppel av kulor som foljer en staltrad i olika riktningar!
Ja hur som helst sa minns jag hur jag satt dar o lekte, vantade och hoppade upp o sjong o dansade lite da o da till nan reklambit som jag kande igen pa TV... Sen kom pappa in: "Stephanie, kom hit sa ska du fa se din lilla syster Mikaela"

Det ar 18 ar sen jag fick se dig for forsta gangen, Mickan. 18 ar sen om sju dagar. Och du ar det basta som kunde handa mig, just da. Och det basta som annu hant mig. For hur langt ifran varandra vi varit alla ar, hur olika vi sett pa allt sa har du alltid varit min lillasyster. Och varje dag har jag uppskattat dig, pa ett eller annat satt.
Men det senaste aret av varat liv har varit omtumlande, handelserikt och annorlunda pa sa manga olika satt. Du ar den som haft det svarast, for allt som hant har drabbat dig. Och det har varit tufft, fruktansvart tufft och jag tror att det varit en utmaning for dig, som jag hoppas att du aldrig behover utsattas for igen.
Men jag vet ocksa att ur allt det som hant dig det senaste aret sa har nagot gott kommit ur det. Och jag hoppas att du kanner som mig, for jag har aldrig kant mig sa nara dig som nar jag befinner mig har, pa andra sidan jorden.

Jag vet att livet ar tufft for dig nu, att varje steg bokstavligtalat gor ont. Och jag vet att allt tar emot, och att inget ser positivt ut. Men det finns alltid ljusglimtar, aven nar morkret ar som djupast o tararna inte vill sluta rinna. Aven nar du inget hellre vill ar an att krypa ur dig sjalv o sakta lamna allt som ar jobbigt. Allt som du inte vill vara en del av, eller som du inte vill ska vara en del av dig. Aven da finns ljusglimtarna dar, och tindrar till da o da. Bara tillrackligt ofta for att veta att livet inte ar uppgivet, borta o brutet. Och jag hoppas du forstar att min karlek till dig ar en sadan ljusglimt. Nagot som finns dar, langt borta, men anda sa nara.

Du fyller snart 18 ar, och da blir du vuxen. Men i mina ogon ar du alltid min lillasyster och jag kommer alltid alska dig som just min lillasyster, men jag kommer fran och med detta aret aven att alska dig som en van och for evigt som den starka person jag vet att du ar.
Lat aldrig den som ar Du forsvinna under all smarta, radsla o tarar. Aldrig Mickan, du ar for bra for att forsvinna.

Jag alskar dig, forevigt.
Din storasyster.

tisdag, september 8

forever is over.

Jag fick ett mejl idag. Ett elektroniskt brev. Ett mycket valformulerat o genomtankt brev. Ett brev med asikter, tankar o kanslor fran ett halvt liv. Nastan tio ar. Tio ar som skulle vara for evigt. Men som med de sista orden. Och fragetecknet. Sa ar nu for evigt slut.
Det finns liksom inget mer att tillagga. Och jag kanner som om en sten ar borta. Som att en del tyngd har lyfts. Samtidigt kanns det vemodigt och sorgligt. Mest for att det skulle sluta sahar. For ett slut har alltid kants nara. Patagligt. Det har alltid funnits dar. Och nu har vi natt mallinjen. Och det var inget rent spel. Hade det funnits en domare hade vi blivit utvisade. Bada tva. Fler an en gang. Det ar sorgligt. Valdigt sorgligt. Och vad som an cirkulerar sa finns det bara tva personer som egentligen vet. Vet hur det kanns och vad det innebar nar for evigt tar slut.

Vart for evigt.

lördag, september 5

New York, New York - I really love it here

Kom just hem fran en underbar o billig dag i city med Emma o Lise till att borja med o sedan kom Elina o joinade teamet emd sin vackra nuna :)
Strosade runt pa Times Square o avnjot en Chocolate Java Chip Frappuccino fran Starbucks pa den avstangda delen av Broadway. Mycket harligt i skuggan - nar solen stekte pa turisterna som strosade runt med kameror o fotade det som jag vanligtvis kallar "turist-new york". Sedan tog vi vara pigga o glada fotter o gick langs 6th avenue o inskaffade en iPod at Lise i en papp-pase! Mycket intressant. Men billigt.

Sedan gick vi nedat 34th street o strosade runt pa Victoria Secreto Forever 21 i evigheter. Blev iaf ett halsband rikare - med min budget ar det imponerande. Jag som trodde den skulle halla! Latt o va efterklok.
Hur som helst sa valde vi att ga igenom Manhattan for att verklignen njuta av denna fantastiska, pulserande, underbara o alldeles perfekta stad. Och det ar verkligen helt otroligt att man kan kanna san otrolig lycka nar man trippar runt dar, trots att hela varlden rasar samman runt omkring en ...
New York City ar valdigt intressant sa sett - atmosfaren, manniskorna, hudfargen, utseendet andras for varje gata man passerar. Och det gor att NYC aldrig blir trakigt - eller ointressant. Det finns nat nytt i varje gathorn. Det ar det jag alskar med NYC - att sa manga olika varldar har blandats pa samma halvo. Det ar som att hela USA ar representerat pa Manhattan!

Vart jag ville komma med detta var att jag ar totalt obotligt foralskad i new York City o den karleken kommer aldrig att tyna bort ...


Imorgon blir dte stranden hela dagen lang med tjejerna o det allra basta ar att Dessiduss kommer HEM!!!!!!!!!!!!! <3

fredag, september 4

"if u love someone - set them free, and if u have to stalk him he probably wasn't yours to begin with ..."


Efter x antal panik-angestattacker under dagen kan jag nu officiellt deklarera mig mellan tva jobb - arbetslos! For 11 minuter sen avslutades min sista jobbdag i familjen Foley. Och idag ar det mina alskade o saknade Becca o Bellas fodelsedag - 18 ar och 15 ar! GRATTIS MINA HJARTAN!

Min sista dag var valdigt kanslomassigt blandad o innebar bl a att jag o Erin satt o holl om varann o grat for att jag ska aka hem. Hon hade en time-out o betedde sig riktigt, riktigt illa o sa kommer det fram att hon ar totalt forstord over att jag ska aka hem ... "Jag vill inte att du ska aka hem, jag vill inte forlora dig" - da brast mitt hjarta. Och i samma veva star Brianne o grater hjartskarande utanfor dorren - och vill inget annat an att halla i mig. Jag fragar henne varfor hon grater - men hon sager att hon inte vet. Det ar intressant, hon ar tre ar o i den aldern har man svart att satta ord pa sina kanslor. men igar sa hon: " Jag ska stoppa flyget - jag ska halla fast i ditt ben sa det inte kan lyfta" Min alskade barnaskara! <3

Det ar fruktansvart att se mina alskade flickor sa ledsna, oroliga o forvirrade. Jag hoppas med hela mitt hjarta att det kommer att bli bra. Det ar inte bara svart for mig, utan for hela familjen som min vardmamma sa idag.

Jag kom just hem ifran New Rochelle Movies - sag en film som kan laggas i kategorin Sjukt rolig men inte bra. Hm, All about Steve - lockade fram otroligt mycket skratt, men det kassa valet av b-skadisar forutom Sandra Bullock och Bradley Cooper, (for ovrigt en ny favorit i hunk-listan) drog ner betyget o standarden! Sandra Bullocks karaktar Mary var det o-normalaste o skonaste jag sett, och hon avslutar filmen med: "if u love someone - set them free, and if u have to stalk him he probably wasn't yours to begin with ..."
Klockrent pa alla vis - Sandra Bullock ar verkligen en sjukt bra skadespelare och kan ge sant liv till platta o torra karaktarer. All about Steve hade inte varit nagot utan henne!

En bild fran bio far avsluta, enjoy!

torsdag, september 3

Elina Engstrom o Desiree Johansson.

Vanner, alskade alskade vanner ..
Ibland kanns det som att vi var satta pa jorden for att motas har i New York. Vi har haft varldens basta tid har tillsammans - men den har kantats av brak o tjafs av alla de slag. Men det ar val sa det blir av en klassisk trekant - dock denna gang av tre mycket mycket mycket nara vanner som lever inpa varandras skinn varje dag.
Vi har sett allas vara sidor - och aven sett sidor som vi sjalva inte visste fanns. Och vi har alla insett saker som forevigt skulle ligga under ytan om vi inte hade varit precis har, precis nu. Saker som kanske skulle kommit upp i en karleksrealtion i framtiden - men som vi nu ser i dagsljuset o kan bearbeta. Jag kan tro att vi ar satta har for att inse saker om realtioner, vanner o om oss sjalva for att reda ut det.

Sa varfor inte se det som en chans istallet for ett nederlag?
Kanns som att vi alla tre under hosten behover ga at varsitt hall for att bearbeta de saker som kommit fram. Prata, tanka, ut o ga, springa eller lyssna pa depp-musik pa ipoden. vad som helst for att reda ut sig sjalv, sa att vi sen kan motas i Sverige. Pa utvald plats o inse hur mycekt vi betyder for varann ..
For jag vet inte hur jag hade klarat mig igenom detta berg-o-dal-bane halvaret utan just er tva - mina stjarnor, klippor, skatter o guldklimpar Desiree Johansson o Elina Engstrom. Ni ar varda allt for mig - mina basta! Glom aldrig det , trots att jag ar en stor uppblast pase notter fran o till...

Jag alskar o saknar er redan,

Yours forever,
S - a k a Slippery S
Present where I am, and always on my way somewhere else.