Nu ligger jag i min säng o ska sova innan nästa stockholms-äventyr väntar kommande vecka.
det ska bli sjukt spännande att se vad den har att erbjuda. har en intervju med MQ imorgon, samt introduktion på Cultural Care och så har jag också en intervju på PrisXtra på tisdag. Sedan får vi se vad som väntar ;) Blir iaf avgörande om jag får in julstämningen i sthlm eller nässjö denna veckan. :)

Annars var gårdagen omtumlande och rolig, kul att träffa folk o ha kul hos yving :) annars händer inte mycket. när regnet häller ner utanför rutan så har dagen en tendens att gå otroligt långsamt och dra ned humöret till botten. jag har aldrig hatat hösten förr - men jag har heller aldrig varit såhär ensam på hösten förr, så det är väl det som gör sig påmint.
Tänk att jag lyckats tacka nej till kärleken igen o igen, just för att jag är ledsen, nere o har alldeles för mycket tankar som snurrar. De där två kanske går hand i hand, Stephanie? Ja kanske. Blä - Jag behöver en nystart o en nytändning! Ge mig, och gör det fort.

Hur som helst - hoppas på att Sthlm ska bringa med sig massor av lycka och välgång ... :) Nu blir det sängen - sista natten åtminstone denna veckan!

Saknar Des o Elina <3

Älskar min familj, peace på er! <3<3

Elina Engström.

Hej Elina,
Vet du?
Jag vet att det inte bara är Des som har det jobbigt nu. Ditt år tar också slut nu - den bästa delen av ditt år o jag lider med dig, som fan. Jag vet att det är sjukt hemkst att se ett konkret slut på den bästa tiden i sitt liv. Att varje sekund är en sekund närmare slutet. Jag har varit där, I've walked that lane too. Jag vet hur det känns även om det inte är ditt plan som lyfter snart.
En sak som du dock inte vet ännu är att livet inte är över , bara för att det bästa än så länge är slut så kommer det mera. Varje sekund tar ju oss närmare varandra - och tänk vad fantastiskt att vi faktiskt kommer att synas snart igen gumman.
Som sagt - den 11 februari så vet jag vilka som möter dig på flygplatsen!


Hur som helst, gumman. Du är inte ensam o jag finns här. Bara en skype bort, eller hur?

Jag älskar dig Elina Engström o jag saknar dig varje dag. Hela tiden. Ok, Big E ?
<3<3<3

fan nu har jag dåligt samvete med...

kommentar om senaste inlägget.

jag är inte den som säger ur jag känner när det gäller sådan här, men är det något jag lärt mig så är det att berätta vad jag känner när de/den det gäller är viktig för mig och när jag älskar den personen.

see it as a good thing.

Jag blev bara så less just nu. Hur kul är det att sitta här - vara helt nere i skorna av saknad o ledsamhet, dag ut o dag in, när man läser om saker som var vi förr, nu helt plötsligt klankas ner på...?
Jag blir bara sur när jag ser det där, när det är så uppenbart att jag mår skit här. var det inte vi nyss? var inte jag också en del?

Jag är fortfarande jag? Jag vet att jag inte upplever allt kul nu. Jag vet att jag egentlgien bara klagar. Och jag vill inte må såhär. Jag vill inte lägga över något på er. Men vem annars ska lyssna? Vem annars ska stötta?
Jag vet att jag är stark själv o att jag klarar mig själv, men jag vill inte det. Jag vill inte klara mig utan er.

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig - but spare me those freakin' announcements. I know u love eachother. It's great. But I love you too. And twinspirits? Thanks. I feel like I am so in. Haven't I made it clear that I feel like an outsider already? Thanks for putting it in words like that. I am in Sweden but I am still the Bon Air Girl. With u I am... With u I always am.

Jag kan inte heller ta allt alldeles för mycket eller för länge- och nu är det ute i luften. Men prata inte om det. Inte med mig o inte med varann. Bara visa lite barmhärtighet - ni kommer båda att en dag förstå hur det känns att vara på fel sida.

Jag tittar på mitt fina underbara armband varje dag , jag läser mina fina födelsedagskort och hejdå-kort, jag kollar på bilder och jag saknar er. Jag önskar mer än allt att jag fick ha så kul med er som ni har ihop nu.
Jag vill inte att detta ska vara något typ av "det är så synd om mig"-inlägg. Det är bara för att ni ska förstå att jag är så sjukt glad att ni har det så underbart ihop o att ni faktiskt är vänner nu. Jag önskar bara att jag var en del av det, att jag faktiskt var en del av det som får er att vilja stanna kvar. Men det blev så när jag åkte ... Och det känns faktiskt inte roligt. Jag vill bara att ni ska förstå att jag inte klankar ner på er, eller på att ni har kul eller nåt. Det är bara jobbigt - och jag vill att ni ska veta det. För bästa vänner vet allt o varann. Och jag vet ingen som vet så mycket om mig som ni gör.

Det är inte så kul att ibland känna sig ensam i en trio.
Jag saknar och älskar er så mycket - det är därför det gör så ont.
Det är därför.

Det är vi. Vi. <3 <3 <3

upp som en sol ner som en pannkaka.

helvetes jävla skit.

sitter o krampaktigt halvböjer mig ner i min säng. magen är i uppror o jag mår så fruktansvärt illa att jag rent av önskar att jag fick spy, och då ska man komma ihåg att stephanie lingmerth karlsson alltid, då menar jag alltid bett till högre makter när hon var yngre att hon aldrig i sitt liv behövde spy - och jag har än så länge nästan helt lyckats charma till mig just den delen av alla miljoner önskningar jag önskat ska gå i uppfyllelse. så här sitter jag nu - tack vara de högre makterna - och mår piss i min säng i nässjö. egentligen skulle jag suttit o mått alldeles prima i en säng i min morbrors lägenhet i stockholm, men icke!

story:
kl 17.30 igår ringer martin, som jag tidigare ringt under dagen för att boka ett möte under v 48. jag får istället svaret: kan du komma o jobba i helgen samt på torsdag? ehh, jaa tack? säger jag. och inser i samma sekund: hur i h*lvetes, j*vla f*n ska jag ta mig dit imorgon o hur ska jag ha råd med det!?
Men glatt så tackar jag ja när jag får veta att det är just på Bilia som jag ska jobba - och jag som ÄLSKAR bilar! Jobbet på torsdagen var dessutom för SkullCandy. Ja tänk er vilken tur jag hade där!
Jätteglad, sjukt stressad med gråten i halsen fattar jag inte hur jag ska ha råd att ta en buss fram o tillbaka, inte bara en utan TVÅ gånger - när jag redan vrider o vänder på alla slantar som jag gör för att ha råd att flytta med des till stockholm i januari.
well, fixar allt i minsta detalj, hostar en vin o mysko film kväll med schöna lina och hinner packa under samma kväll. Ringer o fixar o donar med boende - för det måste man också ha! Får gå till sängs utan några svar på den frågan. Hur som helst - ligger o vrider o vänder mig hela natten o kan inte riktigt slappna av - precis som det burkar vara när jag känner att jag inte har full kontroll. Drömmer konstiga drömmer och vaknar av att min dator har slagit på sig själv. Annars har jag väl i ren förvirring satt på den i sömnen?!

Vaknar 9.38 vilket var ett misslyckande i sig! MIn mobil stängde av sig under natten o larmet som jag så lydigt satt på för att ringa ett samtal åt des, ville inte gå på. Istället vaknar jag ca 9 minuter för sent och får skjuta fram ärendet till nästa vecka. well, slår upp mobilen o ser att jag fått positiva besked om boendet från mina två kontakter. Tack o lov säger jag då, slår på datorn (medvetet!) och öppnar mejlen. Infomejl som jag skcikat efter finns där. Jag följer min lista till punkt o pricka, ringer alla samtal som behövs och känner runt kl 13 att jag nog har kontroll nu och kan med glädje ställa mig o laga en god, hälsosam lunch till mig själv. Mitt i matlagandet o fixandet o packandet ringe rmin mobil. Ett 08-nummer står i displayen och det har en tendens att betyda något bra - VILEKT DET GÖR! Lyckan vet inga gränser när jag hör Maria på Glitter presentera sig samt önska mig till en arbetsintervju i deras butik som säljare på onsdag kl 13.15. Taget! Ska ju dit med far då tänker jag. Hoppar runt som en galning och ringer mor o far o jublar!

När glädjen lagt sig lite så ringer jag ett samtal till älskade anita som åker till kroatien imorgon och får sedan ett samtal av Brent. Får skjuts av körkorts-mickan och möter Brent vid Thimons. Sjukt trevlig eftermiddag - så underbart o härligt att få prata engelska, Bekräftar ytterligare en gång att det flyter fortfarande som det ska! Kanske kan jag tacka mitt undermedvetna - jag kommer nämligen på mig själv med att jag pratar högt samt tänker på engelska - konstant! Mycket mysko bieffekt av att ha bott i USA. Well, I am happy for it.

Skjutsar hem Brent och sen åker Mickan o jag till Atteviks o ska hämta A6an, sätter mig o ska köra till ITAB: Bluurp! Jag behöver inte säga mer än så.. Men poff!
Där förstördes min helg tänkte jag. Men höll mig rätt bra tills jag kommer hem - Mickan hämtar mor o planen är att skynda till JKPG varifrån min buss går kl 18. (detta var kl 17) Vi hinner till rondellen - och jag ber dem vända om. Fan! Åker hem, rätt in på toaletten ...
Ringer de samtal som behövs, ber så mycket om ursäkt, igen o igen. och ber om en annan chans en annan gång. Och blir lovad detta! Tack o lov tänker jag.. Lägger mig i sängen o tittar på USA's senaste Grey's och sedan på mysiga filmen Up! Jaa, sen är det IDOL med Curly Sue ( <3) och mitt illamående vill inte avbrytas under några som helst omständigheter... So here I am, in my bed and not making my life any better ...

Är det fredagen den 13, eller?

mor o dotter-dag

Ibland så är det rätt så skönt att bara vara med mamma - bara hon och jag. Det händer ju aldrig och vi stör oss nästan alltid på varann sen jag kom hem. Men idag var en sån där skön o bra dag, en sån dag där vi faktiskt tyckte om varann och hade kul.
Väldigt skönt och mysigt. Vi bakade lussebullar och de blev så sjukt goda! Och sen har vi lyssnat på 80-talsrock, Michael Jackson och gamla julsånger :) Haha, kul kombination, men mysigt! :) Sen var vi ute o gick en riktigt lång runda i rask takt o bara pratade. :)

Fick också för mig att laga middagen ikväll - blev sjukt gott! Pasta, kyckling, sås med grönsaker! Sjukt gott. De flesta var ju nöjda iaf ...

Ikväll är det Greys Antomy o det är fan värt o vara hemma för.. Satt o snackade med mamma innan, och jag berättade att jag aldrig känner att mitt liv är värt när jag inte umgås med folk en dag eller när jag bara är hemma en dag. Men grejen är den att jag kanske borde lära mig njuta av detta istället? Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig att vara såhär ledig igen och då är det väl bäst att uttnyttja det, huh?




saknar des o elina. <3

nya tider.

gick in i vardagsrummet idag och upptäckte följande i "TV-soffan" i vardagsrummet...




... kanske ska kalla det för dator-soffan istället? Sitter nämligen jag på samma ställe, i samma ställning just nu. TV:n är igång, de kollar på House. Men tanken har slagit mig att det är lite ändrade tider. Vi satt aldrig såhär för 4 år sen. Tekniken går framåt och de enda typerna av datorer vi har i denna familjen är nu laptops. Små, smidiga och lätta att hantera. Förr satt vi instängda i "kontoret" med en superstor stationär dator som drog mängder av ström. Medan det är andra rön nu - nu är man ju t o m "social" med familjen när man sitter vid datorn .. Hm, lät kanske fel. Hur som helst så lyssnade jag på en intervju med Izabella "Blondinbella" Löwengrip och hennes pojkvän Nils och där nämnde även Nils att det nya och egentligen, i många fall, enda sättet att underhålla sig själv är just genom datorn.
Och det är verkligen sant, en dator är som en liten, i många fall svart och kompakt nöjesfabrik. Vi kan fylla den med fotoalbum, med härliga konserter, bio-filmer, fester, telefonsamtal, köpcentrum, bilhallar, sjukhus, kennel, arbetsförmedling ... yeah, u get my point? I datorer o framför allt på internet finns allt i kompakt form! Är inte det rätt sjukt? Vi kan sitta framför datorn i hela vårt liv och i stort sätt vara fullt tillfredställda. Och känner man att man behöver frisk luft är det ju inte svårare än att ta med sig datorn ut!

Och detta är något som TV-kanalerna har förstått - det är inte utan anledning som Tv3, Kanal 5 och TV4 Play finns. Gratis dessutom. Alla förstår det och utvecklar sin affärsidé i takt med att tekniken utvecklas. Men frågan är ju hur långt det kommer gå?

Oh well,
Mer dator-tid nu närman är arbetslös iaf! Har dock inte blivit ett enda "bio-besök" ännu. Som sagt, TV är lite "ute"!? Haha,

peace på den.

difficult.

This is just to hard right now.
It's hard to try to figure out a solution of a problem that is different in my eyes, than it is in yours. It's hard to try to convince you that I didn't do anything on purpose. That nothing of this was meant to happen. That I never wanted to hurt you this way, and my intentions wasn't to let you down. They never were and I know that you deep inside of you know that they weren't. My intentions I mean.
I don't want to be the one that have put you in this situation. I wanna be on the other side. The comforter. The one who tells you how stupid that awful girl is. But I am that girl now. I am on the other side. On the wrong side.

I want us to find a solution to this. One that fits us both. One that makes everything all right again. At least ok. To begin with.
I just want us to stop escaping from this mess. It doesn't make any sense.

And in the end, it's only you and me in this.
No one else has anything to do with how this will end.
We are alone and together.
The end.

lose yourself.

Look, if you had one shot, one opportunity
To seize everything you ever wanted - One moment
Would you capture it or just let it slip?


Zappade runt o hamnade på ZTV som sände en film som på något vis kommit till mitt minne igen o igen den senaste tiden. Jag har länge tänkt rota fram den ur VHS-lådan o sätta igång den igen. 6 år senare.
8 Mile. Eminems debut-film. Den är inte bara en vanlig film - på nåt sätt är det en av de bästa filmerna som gjorts. För mig. Den är fylld av minnen och musiken lockar fram tider i mitt liv då jag log varenda dag, hela tiden. Då jag kunde ärligt säga att jag aldrig mått dåligt, att jag aldrig varit uppriktigt ledsen. Eminems musik är den enda rap-musik som inte skär sönder mina öron. Och den är som sagt fylld av minnen.
På något vis lyckades jag hamna precis innan slutscenen då Jimmy (Eminem) står på scen och ska battle sitt final battle mot Clarence. Han knäcker honom totalt, men framför allt öppnar han sig inför alla i lokalen. Och inget är nog mer respektfullt än just det. Just denna scenen var vår favorit, alltid den vi längtade mest till. Minns du?

Minns du hur vi kunde varenda replik och skrattade långt innan ens scenen var? Minns du att vi använda replikerna när vi pratade med varann? Minns du hur vi skrek varenda sångtext? Minns du verkligen det? Gör du det?




8 Mile är inte samma sak längre. Men ändå är den precis exakt den samma, texterna går rakt in i hjärtat. Men minnena gör ont nu. Vi pratar inte ens med varann nu. Vi skrattar inte med varann nu. Vi skriker inte ens. Är det det du vill minnas? Är det det jag vill minnas?

Varenda minut av slutscenen var en stor smärta.
fan.

It's following me, and I like it ... :)

life is good. it is real good!

GRATTIS ANITA ÄLSKADE 21 ÅRINGEN!!! <3 <3
Vad händer med min blogg? Den uppdateras. Sjukt ju ..

Hur som helst, vaknade i morse av en mobil med 4 missade samtal. Ett av Anders (Jönköpings-Anders som vi träffade i NY, Des) ett från Mickan som tog körkort idag(!!! Grattis som fan) och ett från BR Leksaker och ett från Cultural Care.
Blev sjukt glad och ringde först upp Cultural Care. Chefen svarade och jag fick sådär en intervju o costumer service-test till frukost. O gissa vem som rockade varje fråga till bristningsgränsen? Hon var helt hänfrd av vad jag langade fram sådär på morgonkvisten och jag rodde det hela i hamn! Ett jobb rikare alltså ..
Tog lite körkorts-tårta hoppade in i baksätet med mor och vi brummade med Mickan bakom ratten till JKPG. Jag slår nästa nummer o får höra följande: "Skulle det ändra ditt beslut om att ta jobbet för 35 timmar/veckan istället för 18 timmar/veckan. Vi fick ett så otroligt bra intryck av dig och vi vill verkligen att du börjar jobba för oss!" Weho - där rodde man det i hamn också! Jag är alltså med trillingar - två jobb och en lägenhet! I FREAKIN' STOCKHOLM!

Fantastiskt! Underbart! Bäst!

Har hängt med Johan ikväll o nu sitter jag o tittar på MTV EMA ;) Där var Cissi förra året eller året innan! Mh, det minnsa jag! O så var TH där och då tänker jag alltid på henne när jag ser eller hör dem! Haha.
Imorgon hoppas jag att jag får träffa Pontus - var så sjukt längesen vi sågs! :)
No repeating story, please!

well, well! Nu blir det mer TV o snack med Palmis o Viktor :)

BTW! Jag köpte första Twilight boken idag - nu är min samling fulländad o står fint i bokhyllan! :) :) :) That is real looove! och gissa vad som har premiär snart!? NEW MOON - jaa, det är sant! helt otroligt snart.. 20 november it is!

min kusin is freakin' aaaaaweeesome!

KARAOKE PÅ GOLDEN HITS I STOCKHOLM NÄR VI FIRADE MIN MORBROR SOM FYLLDE 50!!







lyssna o njuuut!

positivitet

Efter att ha mött upp min granne jocke antikainen för ett nattligt möte såhär mitt i veckan så är det lite mer positiva tankar som virvlar innanför pannbenet...
Är jag så sjukt beroende av socialisering och andra människor? well, om det nu är sant så är det ok. Jag trivs med folk, och trivs oftast inte ensam. Blri väldigt ledsen och nedstämd av att slösa en dag av mitt liv på att sitta hemma o vara sjuk o bitter över allt som inte är eller av rädsla att det bästa redan varit.

Så nu är det dags att se det som faktiskt är bra och nu rent såhär kan jag komma på följande:

- Jag lever
- Jag är älskad
- Jag har en underbar familj
- Mina farföräldrar o min morfar lever
- Jag har två underbara bästa vänner i vår stad New York
- Jag har kvar Anita i mitt liv
- Jag har massor av andra vänner!
- Jag bor i ett hus
- Jag har varit i NY ett år
- Jag kan engelska flytande
- Jag har en amerikansk familj
- Jag har en lägenhet i Sthlm med Des
- Jag har jobb på BR Leksaker i jul

Jag har det nog rätt bra ändå!

peace på den.

mellan två jobb.

uppdatering bara för dig, des. tror elina uppskattar det med.

jaha, nu sitter man här och för första gången känner arbetslöshetens sura bismak. till på köpet är jag sjuk och så singlar såna där riktigt stora kalla snöflingor ner från en ack så grå himmel o ger det brunande gräset en vit tunn filt.
Vaknade i morse, och tittade ut genom fönstret och möttes av ett naket träd, alldeles grått och väderbitet stod det där ensamt på kommunens gräsplätt utanför vår tomt. Alla vackra löv klädde marken under det som ett varmt täcke.
Jag suckade besviket och gick tillbaka till sängen igen.

Vad är det med hösten som gör en såhär nedstämd? Många säger att det är för det är så grått och mörkt, men jag har funderat lite på varför det skulle vara så negativt? Jag gillar grått - men uppenbarligen så gillar inte min själ och min hjärna grått. Det går liksom rakt in i en - och förmörknar allt. Allt.

Det finns så mycket att vara besviken och ledsen över, så mycket som kommer upp till ytan när det där gråa tar plats i en, och tränger ut det som finns där inne och släpper fram det i det lilla ljus som finns kvar. Och på nåt sätt så slår det en alltid extra hårt i ansiktet, trots att man vet att det finns där. Och gnager.
De där ärren som aldrig läker, som avslöjar en gömd plats i ens inre.
Och det känns som att det varit ett konstant grått moln över mig de senaste månaderna och jag är trött på det. Så otroligt utless på det.

Så jag bestämde mig för att åka till Stockholm i fredags och stanna till tisdagen för att det just ska hända något kul - något som ger lite ljus i tillvaron. Och Stockholm gav mig tillbaka den där storstadspulsen som jag vant mig vid och som så plötsligt blev bortdraget under mig, i samma sekund som jag lyfte med planet till Sverige. Och åtta timmar senare blev jag nedsatt i en grå punkt i Sverige. Och sen dess har det i stort sett varit grått. Ensamt och tyst utan Elina o Des. Jag har underbara o fantastiska människor runt omkring mig här men ni fattas mig älskade vänner. Mer än ord kan förklara. Och jag längtar så tills vi är tillsammans igen - trion. Den bästa trion.

Hur som helst - Stockholm var fantastiskt som vanligt och jag tog slag i saken o skrev ut ett tjugotal CV o personliga brev och vandrade runt, från butik till butik. Charmade dem med ett stort leende och hoppades på det bästa. Fick två intervjuer på plats och har redan fått positivt besked från BR Leksaker i Täby. Känns sjukt kul, men det är bara 18 futtiga timmar i veckan under en månad. Kommer knappast få det att gå runt på det.
Men det bästa på resan var att jag hittade en lägenhet - OCH att vi dessutom har tackat ja! till den och flyttar in 6e januari 2010. Jag o Des och det ska bli härligt! Så det är det ljusaste som händer just nu!
Och dagarna tickar mot nyårsafton som ska tillbringas i Ö-Sund med Dessiduss. Äntlgien får vi vara tillsammans igen, så att jag kan stå någorlunda bra upprätt igen. Elina - din tredjedel kommer fattas till februari! Undra vilka som möter dig på flygplatsen då?! ;)

Nu blev jag lite gladare igen - hang in there steph!
Delicato boll, en kopp te, Kapten Krok o Peter Pan på TV med mamma! Mys.