Ligger bland de sista nätterna i min josef-säng o lyssnar på nåt så otippat som akustiska toner i anitstress-anda. Har nämligen fått ryckningar i mitt vänstra ögonlock, och har fått för mig att mina tidigare stressrealterade hyperventilerande och ångestattack likande anfall nu flyttat sig i en mildare grad till mitt stackars vänsteröga som får ta hela smällen själv. Känns ganska orättvist för den stackarn, såjag tänkte vara lite extra snäll o avnjuta sån här mysytisk indian-musik o försöka stressa av. Men med ett konstant smsande i telefonen o ett febrilt skrivande på tangentbordet så går dte nog jämnt ut .. typiskt mig. Tio bollar i luften samtidigt.
Har tänkt mycket på en sak idag - en sak som stör mig till max gränsen för jag kan inte påverka det själv, samtidigt som jag är den enda som faktiskt kan påverka det. Och det är det faktum att jag är kille.
Ja, inte konkret o fysiskt sätt - men jag har blivit manlig i mitt tänkande ang kärlek o män. Har tänkt på mitt förflutna i frågan o insett att jag bara varit riktigt kär o intresserad av killar som verkligen är tvärtom. Killar som hellre vänder ryggen till än kommer med öppna armar mot en, killar som glömmer bemärkelsedagar o som är allmänt snåla. Det har varit min deal - sen kommer det fyra killar på raken som faller pladask o som gör allt in i minsta detalj o jag får gåshud o raggen reser sig o nackhåren står på tvären o hjärtats portar slår igen fortare än jag hinner blinka. Så där sitter jag med en kille lindad runt lillfingret o känner mig alldeles hopplös o sjukt förbannad p mig själv. Varför o återigen varför!? Det värsta är ju att det kommer sen en kille som är tvärtemot o alla portar öppnas, alla hår lägger sig till rätta o hyn blir härligt blossig o jag löper runt på de där klassiska rosa jäkla molnen medan killen är precis sådär hemskt dissig jävlig somjag sen hatar att han är. Jag fattar ine grejen. De är ju så killar funkar - såfort vi vill ha er så vill ni itne ha oss, o såfort vi inte vill ha er så vill ni ha oss! Och nu FUNAKR JAG MED SÅ! Helvete. Också.
Åt sjumilaskogen med alla miljoner spel. De påverkar mig negativt på alla sätt o vis. Det kanske är det mitt stackars öga försöker säga mig med sin konstanta ryckningar. Lugn nu ögat, jag ska linda av mig killarna som tynger mitt lillfinger o öppna mitt stackars hjärta på glänt igen.
Jag lovar, vänsterögat. Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar