min stora lillasyster

16 september 1991 foddes varldens gosigaste o blonda lillasyster. Min lillasyster. Jag minns, eller sa kanske det ar tack vare filmer o att jag fatt berattat for mig hur jag satt i vantrummet pa Eksjo BB o lekte, jag minns att jag lekte med de dar frustrerande, men an roliga leksakerna med ett koppel av kulor som foljer en staltrad i olika riktningar!
Ja hur som helst sa minns jag hur jag satt dar o lekte, vantade och hoppade upp o sjong o dansade lite da o da till nan reklambit som jag kande igen pa TV... Sen kom pappa in: "Stephanie, kom hit sa ska du fa se din lilla syster Mikaela"

Det ar 18 ar sen jag fick se dig for forsta gangen, Mickan. 18 ar sen om sju dagar. Och du ar det basta som kunde handa mig, just da. Och det basta som annu hant mig. For hur langt ifran varandra vi varit alla ar, hur olika vi sett pa allt sa har du alltid varit min lillasyster. Och varje dag har jag uppskattat dig, pa ett eller annat satt.
Men det senaste aret av varat liv har varit omtumlande, handelserikt och annorlunda pa sa manga olika satt. Du ar den som haft det svarast, for allt som hant har drabbat dig. Och det har varit tufft, fruktansvart tufft och jag tror att det varit en utmaning for dig, som jag hoppas att du aldrig behover utsattas for igen.
Men jag vet ocksa att ur allt det som hant dig det senaste aret sa har nagot gott kommit ur det. Och jag hoppas att du kanner som mig, for jag har aldrig kant mig sa nara dig som nar jag befinner mig har, pa andra sidan jorden.

Jag vet att livet ar tufft for dig nu, att varje steg bokstavligtalat gor ont. Och jag vet att allt tar emot, och att inget ser positivt ut. Men det finns alltid ljusglimtar, aven nar morkret ar som djupast o tararna inte vill sluta rinna. Aven nar du inget hellre vill ar an att krypa ur dig sjalv o sakta lamna allt som ar jobbigt. Allt som du inte vill vara en del av, eller som du inte vill ska vara en del av dig. Aven da finns ljusglimtarna dar, och tindrar till da o da. Bara tillrackligt ofta for att veta att livet inte ar uppgivet, borta o brutet. Och jag hoppas du forstar att min karlek till dig ar en sadan ljusglimt. Nagot som finns dar, langt borta, men anda sa nara.

Du fyller snart 18 ar, och da blir du vuxen. Men i mina ogon ar du alltid min lillasyster och jag kommer alltid alska dig som just min lillasyster, men jag kommer fran och med detta aret aven att alska dig som en van och for evigt som den starka person jag vet att du ar.
Lat aldrig den som ar Du forsvinna under all smarta, radsla o tarar. Aldrig Mickan, du ar for bra for att forsvinna.

Jag alskar dig, forevigt.
Din storasyster.