Klockan 5.30 ringde min underbara mobil för att väcka mig i morse. Kl 06.37 går gongongen på Itab Shop Concept o kartoonger ska packas med underklädesställ o smyckesstänger! Och tillslut går rörelserna från full fokus i huvudet till att händerna gör det för hand medan tankarna vandrar, och vandrar, och ...
Med Ipoden fullproppad med musik som är USA för mig så trängdes tårarna innanför tårkanalerna. Saknaden efter att sitta i jeepen eller på tunnelbanan o titta på folk med mina underbara vänner o lyssna på dessa låtar är enorm.
och hela tiden dras tankarna till Desirée o Elina där borta. Mina bästa. Vad gör jag på fel sida av jorden? Jag är inte klar med NY - o NY är inte klar med mig! Vad hände med mina bockar på Ture? Hm. Inte hälsosamt. Inte blev saknaden mindre av att jag läste min värdmammas referens om mig idag - tårarna trängdes även då ..
Men nu gäller det att vänja sig vid att gå upp kl 5.30 varje morgon o släpa sig på cykel/med bil till ett instängt lager o andas damm hela dagarna istället för att sakta vakna upp i mitt amerikanska tillhåll runt kl 9 o sedan ta en skön promenad o hämta mina flickor i en barnvagn o gå till lekplatsen o vara ute o springa en hel dag. Sedan är det också dags att vänja sig vid att inte träffa Des o Elina varje dag - eller bara vara ett enkelt samtal bort. Och dte är svårare än jag vill erkänna ..
Jag har bara varit i sverige en vecka o det känns redan som en evighet.. Har så kul med alla vänner här o allt. Så kul att träffa alla igen . Men allt är så förändrat. Inget är som förr - både till dte positiva o negativa. Men som med mitt enformiga arbete - så vänjer sig hjärnan först..
Men frågan är om mitt hjärta gör det ... ?
Jag saknar er Des o Elina - more than words can say! <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag saknar dig också ska du veta och jag kan inte riktigt förstå hur det måste vara för dig att vara hemma nu. Det är tomt utan dig här ska du veta. väldigt väldigt tomt och kvällarna blir hellre ensamma än fylld av prat med dem bästa för en av dem har åkt hem och de andra två har tappat suget. Det märks att slutet är nära då alla i mitt hus trampar lite extra på tårna på varandra. Det är jobbigt men jag orkar inte ta det personligt eller bry mig egentligen.
SvaraRaderaStephanie, du har flyttat till ett annat rum och det är svårt med avstånd! Men jag hoppas du vet att vi finns här för dig, även om det är svårare med kontakten! Love u, snart ses vi igen! :)