Tomt. Eko.

Sitter pa min harda trastol framfor min gamla. surrande dator o takflakten vinande i ett jamnt oljud over mitt huvud. Anda ar tystnaden patrangande. Allt kanns kalt och kyligt, trots att det ar nastan 25 grader i mitt rum sa ryser jag.

Mina resvaskor star fullpackade till bristningsgransen pa golvet, vaggarna ar tomma pa tavlor med minnen och av personer som statt o star mig nara. Varenda ram gapar tom, som om de till paminna mig om hur otroligt snabbt det gar innan livet forandras. Innan allt vander och att det nu ar dags att se framat igen, ta ett steg ut i verkligheten. Det ar dags att vakna upp ur dvalan, trycka pa play-knappen igen. Och denna gangen ska jag inte spola framat. Inte spola framat. Inte igen, jag vill inte gora samma misstag igen. Galler inte tredje gangen gillt langre?

Jag ska flytta hem igen, hem till Sverige. Men vart ar hem egentligen? Ar det dar du vaxt upp eller dar din familj bor? Eller ar det dar du kanner att du har ett liv eller kanske en framtid? Just nu kanns det som att hem ar i min resvaska. Mitt amerikanska liv ar nu nedpackat och imorgon kommer ett svenskt liv att packas upp i samma rum, nya minnen o vardefulla bilder kommer att hangas varsamt upp pa vaggarna. Fylla tomrummen igen. Men vad ar det jag kommer till? Mer tomrum att fylla ut. Fler ramar att pryda med minnen o vardefulla personer. Fran mitt amerikanska liv.

Aldrig ar man riktigt fri fran sitt forflutna. Aldrig kan man ta ett steg framat forran man maste paminna sig sjalv om det som varit, det man lamnat bakom sig. Man kan inte slappa. Jag kan inte slappa o bara ga. Att fara hit var ett tappert forsok, men anda hangde bilder fran mitt forflutna tryggt pa vaggen. Som en paminnelse om att nar jag kommer tillbaka, da kommer allt vara som vanligt igen. Inga forandringar. Eller bara forandringar. Kanske ar det jag som ar den storsta forandringen? Kanske ar det dags att hitta ett nytt hem? Kanske ar Nassjo bara en hemstad? En stad som man kommer till for att besoka slakt, vanner o ateruppleva minnen fran langt borta.

For mig kommer det nog vara sanning. Jag har vaxt for mycket som person for att fa plats i Nassjo. Jag vill sa mycket mer med mig sjalv o med mitt liv. Jag har sa mycket nya flaktar som blaser i mitt liv, inspirationskallor med en drivkraft som gor att jag aldrig vill stanna. Aldrig ge upp.

Jag kommer aldrig att ge upp. Och om nagon vill trycka ner mig sa kan den forsoka. Igen. Och igen. Aldrig kan ni fa stopp pa mig nu. Jag ska finna mitt hem.